ägd – en utställning

I glipan mellan duet och jaget befinner sig dåtid och nutid inom
samma ram, där sammanblandas längtan och begär med makt
och bekräftelse, där befinner sig rädslan inför den egna ofullkom-
ligheten: fördold men speglad i vämjelsen inför duets svaghet.
En åldrad ensam man skriver någon slags kärleksbrev till en
kvinna som parkerar sin cykel vid ett träd, intill huset där hon
arbetar. Han formulerar stora ord, konstfullt med ett nyss skriv-
kunnigt barns uttryck: på baksidan av gamla SEBbankavier
upprepar han sitt budskap.
Det var i min cykelkorg dessa lappar låg, periodvis varje vecka
under ett par års tid. Till en början sparade jag dem ifall jag skulle
behöva bevis om han blev mer påträngande, men så småningom
förstod jag att han bara hade ett behov av att uttrycka sina känslor.
Allt eftersom märkte jag att det hände något med mig av detta.
Först kändes det bara knasigt. Obehagligt. Jag försökte undvika
att möta honom: jag var tvungen att förhålla mig till honom.
Så småningom kände jag också att det var intressant. Att jag
hade ett spännande material att arbeta med, ur flera synvinklar:
min egen och mannens, men även reaktionerna från dem som
jag visade lapparna för.